Försvarsberedningen släppte för några dagar sedan en inriktning av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret för åren 2021–2025.

Det jag finner extra intressant är kapitel 10 som handlar om informations- och cybersäkerhet. Och med följande citat från dokumentet sammanfattar bra en av många utmaningar inom cybersäkerhetsområdet:

Det blir allt svårare att säga var den civila infrastrukturen slutar och var den militära börjar.

Inriktingsrapporten tar även upp att cyberattacker är ett allvarligt hot mot befolkningens liv och hälsa, samhällets funktionalitet och vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande värden. Och med det avses att allt mer av våra vardagliga liv blir beroende av att digitala funktioner i finansiella system, elnät, sjukvård och mycket annat.

Rapporten trycker även på att vi måste bli bättre beställare genom att kravställa på cybersäkerhet redan vid upphandling och inköp. Även framgår det att it-relaterade incidenter och avbrott i cyberdomänen måste systematiskt rapporteras och analyseras.

Om it-infrastrukturen komprometteras och vi saknar förberedda alternativa åtgärder riskerar tilliten till samhällets institutioner och våra totalförsvarsansträngningar att skadas.

Ingen ny rapport upprättas utan att nämna påverkanskampanjer och framförallt nu innan valet. Samt att cyberattacker kan utgöra en delmängd där även desinformation sprids, överbelastningsattacker utförs som hindrar tillgång till information.

Även så framgår det i rapporten gällande att med en aktiv cyberförmåga så kan Sverige agera proaktivt för att upptäcka eller få information om ett cyberintrång, olika former av cyberattacker, en hotande cyberoperation, eller för att fastställa en cyberoperations ursprung.

Förutom att kunna skydda sina egna system, innebär det att Försvarsmakten ska ansvara för totalförsvarets aktiva cyberförsvarsförmåga.

Och att denna cyberförsvarsförmåga ska byggas upp under en dialog med FRA och Säkerhetspolisen samt försvarsunderrättelsemyndigheterna.

Källa