Inom cybersäkerhet så har det på senare tid blivit populärt att prata om hur man kan analysera och begränsa attackytan, engelska: Attack surface reduction (ASR). Och jag har som vanligt funderat en hel del på området: Det är av stor vikt att organisationer har en insikt och förmåga att förstå sin attackyta.

Tittar man först och främst från internet där majoriteten av alla cyberattacker sker från så ser attackytan ut enligt följande:

• Tjänster, servrar och enheter som är exponerade mot internet
• Annan utrustning som kopplas upp såsom switchar, kopiator/scanner, laptops och mobiltelefoner
• Indirekt attackyta, dvs sådant som kan bifogas med E-post och hamna hos en anställd. Eller när en anställd surfar ut eller på annat sätt ansluter utåt
• Supply Chain. Mjukvaruppdateringar, hårdvara som köps in, firmware osv
• Via en annan leverantör eller kund. Tänk exempelvis delad hosting
• WiFi, bluetooth och andra uppkopplingar såsom VPN
• Via molntjänster eller molnleverantörer

Finns säkert fler sätt än ovan som attacker kan ske men viktiga här är att begränsa och isolera samtliga områden där attacker kan genomföras. Ni som organisation måste förstå i detalj vad det innebär att exponera tjänster såsom Apache, Nginx eller Microsoft IIS.

Är det så att ni exponerar en webbserver, vad har den för TCP/IP-stack, TLS-implementation osv? Och kollar vi längre upp i lagret, vad har ni för API:er exponerade? Har ni köpt en on-premise appliance eller någon annan form av magisk låda, så har denna troligtvis en hel del funktioner så ni inte känner till som exponeras utåt.

För det är inte en fråga om ni kommer att bli hackade, utan en fråga om när. Och då måste ni ha verktyg att upptäcka denna attack. Övervaka därför samtliga kanaler på både insida och utsida och titta efter avvikande mönster. Om webbservern pratar TLS 100% av fallen så ska inte helt plötsligt förekomma klartext (annat än just sådant som kan förekomma i protokollet).

Jag gillar OpenBSD-teamets filosofi där allt ska vara avstängt från start och behöver du någon funktion eller tjänst så måste du aktivt aktivera denna ”secure by default”.

På klienter som används mot internet bör därför så lite funktioner, applikationer och dylikt användas. Tittar man på en standard Windows-installation så stödjer denna runt 600-700 olika filformat där många kan användas för att utnyttja eventuella sårbarheter.

Sammanfattning

Tänk så här: Desto mindre rader kod ni exponerar direkt eller indirekt mot internet eller andra attackvägar in mot Er organisation, desto säkrare blir ni. Bryt ner attackytan även mot individuella tjänster och portar som exponeras.

Isolera servrar, tjänster och annat som går att nå direkt från internet. Övervaka dessa tjänster och titta efter avvikande beteenden. Förändringar i attackytan över tid är också viktig att uppmärksamma.

Om någon lyckas få åtkomst till Er mail från internet, eller VPN eller annat som används remote. Vad får det för konsekvenser? Testa och granska, med exempelvis penetrationstester eller red-teaming.