Så upptäcker ni bakdörrar i IT-system
Att upptäcka bakdörrar i IT-system är ingen lätt match och en mycket bra utvecklad bakdörr är mer eller mindre omöjlig att upptäcka. En bra utvecklad bakdörr har en mycket liten och snäv målgrupp och ligger vilande större delen av tiden. Men det finns givetvis olika metoder och sätt att upptäcka bakdörrar, för förr eller senare så kan misstag eller avvikande beteenden analyseras och påvisa en bakdörr.
Denna guide är främst skriven för att upptäcka bakdörrar som redan är in-planterade. Och hur bakdörrarna kommer in är utanför denna guide, men för att nämna några sätt:
- Implanterade från start i servrar eller mjukvara/hårdvara
- Via manuella eller automatiska uppdateringar av mjukvara, firmware osv
- Man in the middle-attack eller MOTS mot nedladdad mjukvara
- Via hackad server eller klient, bifogade filer i mail, sårbarhet i mjukvara
- Fysiskt installerad via serverhall eller evil-maid attack
- Infekterat PyPi, NPM, CPAN, RubyGem, NuGet-paket
- Insider
Klienter och servrar
En vital funktion för att upptäcka bakdörrar på klienter och servrar är att samla in data, det kan röra sig om processer som startar och avslutas, drivrutiner som installeras/avinstalleras, telemetridata. Det är information där en enskild loggrad eller händelse kanske inte säger så mycket, men om den berikas och sätts i ett större sammanhang kan identifiera ett avvikande beteende.
Använder ni Windows-baserade system så är Sysmon ett givet verktyg att använda. För Linux-system så bör man använda verktyg såsom Sysdig Falco och auditd. Eller mer generiska verktyg såsom osquery.
Jag rekommenderar även att titta närmare på Velociraptor som jag bloggade tidigare om. Givetvis bör även binärer, konfigurationsfiler och dylikt hållas koll på med tripwire-liknande funktionalitet. Jobb som körs vid regelbundna intervall såsom cron, AT (Task Scheduler) osv. Eller vid uppstart av mjukvara, system (autoruns).
Nätverk
Jag har tidigare skrivit om RITA som kan underlätta analysen av nätverkstrafik för att hitta beacons som bakdörrar och implantat använder sig av för att kommunicera. Men en väl skriven bakdörr gör detta väldigt sällan och avviker minimalt från normal nätverkstrafik.
Att använda sig av TLSI (TLS Inspection) kan underlätta analysen av TLS/SSL-krypterad nätverkstrafik men det finns givetvis risker också, som bl.a. NSA varnat för. Rekommenderar att titta på PolarProxy som kan hjälpa till med TLSI.
Verktyg som kan hjälpa dig att analysera nätverkstrafik är exempelvis Zeek, JA3/S, Brim, Suricata, Arkime (fd Moloch) och SecurityOnion.
Passivt bör ni också undersöka om system anropar och kopplar upp sig mot kända C&C-servrar, därav viktigt att underhålla aktuella Threat Intelligence-listor med IP-adresser, domännamn etc.
Mängden av data som flödar ut ur era system kan också ge en fingervisning om exfiltration genomförs. Men detta är inte alltid helt enkelt att upptäcka, vid forensiska undersökningar där jag medverkat har jag sett att antagonister delar upp upp information i flertalet 500MB RAR-arkiv som exfiltreras över en längre tid för att undgå upptäckt.
Glöm inte heller att DNS kan användas för kommunikation, som bl.a. SolarWinds Orion SUNBURST-bakdörren gjorde. Även kan Twitter och andra sociala medier eller andra välkända tjänster användas för kommunikation med bakdörren. Steganografi kan också nyttjas för att försvåra upptäckt.
På internet eller fjärrsystem
Att aktivt undersöka vilka fjärrsystem på Internet som anropas kan hjälpa till att förstå om bakdörren pratar med en Command and Control-infrastruktur (C&C). Flertalet olika datakällor såsom Shodan kan användas för att förstå vilket eller vilka målsystem som kommunikationen sker mot.
Ett verktyg såsom JARM kan hjälpa till med detta och skapa unika signaturer. Observera att just aktivt undersöka system på internet kan vara en legal gråzon och undersök noga vad ni har möjlighet att göra.
Avslutande ord
Jag rekommenderar att bygga upp ett antal olika scenarion där ni undersöker vilka möjligheter ni har att upptäcka just dessa metoder. För att ge några exempel:
- Log4j JNDI-sårbarheten utnyttjas på ett system mot Internet. Om en bakdörr sedan installeras på detta system, hur kan ni försvåra installation av bakdörren och hur ni upptäcka denna bakdörr?
- En mjukvara som automatiskt uppdateras börjar att ”ringa hem” via dess normala kanaler för uppdateringar. Men innehåller nu krypterad data om erat interna nätverk såsom AD-namnet
- DNS används för exfiltration
- Switchen ni köpte innehåller en Rasperry Pi med WiFi eller 4G-mobildata för exfiltration av intern nätverkstrafik
Vad väntar ni på? Avsätt tid och resurser redan nu för att utveckla förmågan att upptäcka bakdörrar i IT-system. Och givetvis så bör ni också genomföra åtgärder för att försvåra för att bakdörren hamnar i IT-systemet i första taget, och även dess möjligheter att kommunicera ut på internet (eller på andra sätt ringa hem).
Desto mer bakdörren är integrerad i en befintlig komponent i era IT-system desto svårare är det att upptäcka den.
Tack till Erik Hjelmvik för genomläsning och synpunkter!
organisationen. Vilka resor är planerade och vilka resebolag används, kan en inresa i landet nyttjas för att tömma en laptop på information eller planera avlyssningsutrustning i tangentbordet exempelvis.
Skadlig kod och specialskriven zero-days används troligtvis för att genomföra intrång och erhålla ett fotfäste i organisationen. CD/DVD-Skivor eller USB-minnen med mjukvaruuppdateringar som innehåller bakdörrar kan skickas till organisationen efter att tidigare offentliga upphandlingar granskas. Även kan tangentbord, möss, hårddiskar eller annat innehålla bakdörrar redan vid leverans från leverantör.
Några metoder som används är att individuellt kryptera olika moduler med olika algoritmer och krypteringsnycklar som enbart dekrypteras när speciella fall uppfylls. Såsom att en viss mjukvara finnes installerad på måldatorn på en viss sökväg (detta kommer från kartläggningsfasen).